Jeanne dÁrc
Togs bort för 9 år sedan
-
Till försäljning i 10 månader
Wiken 1988. Inbunden med skyddsomslag, 328 sidor, 620 gram. Mycket gott skick. Jeanne D´Arc upphör inte att fascinera fransmännen. Nya böcker med nya teorier och försök till förklaringar av hennes gåtfulla framgångsrika och tragiska liv publiceras varje årtionde. En bok skriven av en hög fransk militär gör gällande att Jeanne D?Arc var ett militärt geni. En i fjol utkommen samlad volym av de tre processerna kring Jeanne D?Arc är ett försök att strängt sakligt utifrån tillgängliga samtida dokument teckna bilden av bondflickan från Domremy. ?Denna Jeanne D?Arc, evigt densamma! Vilken hållning, vilken uthållighet, vilken envishet genom alla tider och vårar, i sol och regn, genom alla moden och stilarter, under alla regenter, regimer, gräl, ideologier, krig, revolutioner! Hon skulle ha stått emot allt! Inte bara fienden och de otrogna: utan seklernas förstörelse, slappheten, likgiltigheten. Med örat vänt mot krigets buller skulle hon ha förstått alla språk. De troendes språk, eftersom hon är en av dem, de troende som aldrig tvivlat på att hon ögonblickligen steg rakt in i helgonens skara, fastän kyrkan själv tog fem sekler på sig för att erkänna detta. Traditionens språk, därför att hon själv var trogen traditionen och blev dödad av den. Nödens och välfärdens språk, förändringens eller mutationens som det nu heter, därför att hennes liv har anpassats till allt. Hon skulle ha begripit alla lovtalen, all panegyrik, alla tolkningar. Hon skulle ha stått mitt i människornas splittring, mitt i kampen mellan generationerna. Så många ansikten i ett! Krigare och pacifist, konservativ och revolutionär, aristokrat och bondflicka, from och övermodig, konformist och splittrare, oförskämd och älskvärd, oskuldsfull och medveten, medeltida och modern, blyg kvinna trots manskläderna. Man skulle kunna placera henne i alla läger utom de där hon själv vägrade att vara, bland de föraktfulla, de högmodiga och de orena. Hade hon varit där hade hon förvandlat allt omkring sig. I hennes närhet skämdes männen över sina intriger, befriades från onda planer, gav upp sina motsägelser, de enades av hennes starka personlighet. Det sägs att i Orleans lyckades hon påverka alla under belägringen och befrielsen med sin and). Tyvärr varade den påverkan inte länge . . .? Denna lovprisning av Jeanne D?Arc, skriven av chefredaktör Roger Secretain, ter sig en smula främmande för svenska öron men är hämtad ur en dagstidning i Frankrike. Kanske förstår man det bättre, om man får veta att tidningen är La Republique, en av Orleans stora tidningar och datum den 8 maj, som är Jeanne D?Arcs stora festdag. Det var den dag då hon år 1429 befriade Orleans efter sju månaders belägring av engelsmännen. Det var början till slutet på 100-års kriget och början till det franska kungadömets storhet, som skulle vara i flera sekler. Samma dag, den 8 maj 1976, ägnade en av Paris veckotidningar, Le Dimanche, ett ledarstick åt Jeanne D?Arc och hennes betydelse som nationalsymbol och frihetshjältinna. Samma vecka citeras i Paristidningarna ett tal av president Giscard d?Estaings fru, där hon pekar på Jeanne D?Arc som en viktig symbol för den franska kvinnan av i dag! Det är inte bara retorik. Frankrike är ett land där det historiska tillåts leva på ett helt annat sätt än i vårt land. I ett sådant land kan presidenten ? om han heter de Gaulle och är av dennes format och personlighet ? stå och säga: ?Frankrike ? det är Jeanne D?Arc och ? jag,? utan att mötas av hånskratt. Det finns strängt taget inga femhundrafemtio år mellan Jeanne D?Arc och i dag. ?Det var hon som gjorde Frankrike till det härliga och outhärdliga land det än i dag är, skriver Friedrich Sieburg i sin roliga bok Är Gud fransman (Natur och Kultur 1931), och för alla tider gav det vanan att kasta sig över alla stora idéer, känslor, gestalter, rörelser och händelser samt omedelbart förklara dem till sitt ursprung och väsen egentligen vara franska. Det är hennes kätterska hädelse (?de som strider mot kungadömet Frankrike strider mot Jesus Kristus själv?) som än i dag präglar Frankrikes ställningstagande, dess oförmåga att i längden bibehålla en vänskap med något annat stort land . . .? Sieburg jämför också Jeanne D?Arc med Robespierre och kallar flickan ?en fult farlig terrorist?. Till det kan bara tilläggas Rollo Mays ord om att varje århundrade har sina terrorister, som fungerar som väckande samveten för sin tid. (Makt och Oskuld, Aldus, 1974). Hon har jämförts med många men hennes öde och historiska insats är unik och så pass oförklarlig, att det kan förklara den mängd böcker som år efter år, åtminstone i Frankrike, det land hon befriade, dyker upp med olika teorier, förklaringar, kritiska undersökningar eller analyser av denna korta och dramatiska gärning. Den omspänner inte mer än något över två år från den februaridag år 1429, då hon red ut genom Porte de La France i Vaucouleurs för att forcera den ockuperade delen av Frankrike i syfte att nå den okrönte kung Karl VII och erbjuda honom sina tjänster fram till den majdag år 1431, då hon efter tre månaders pressande förhör tvingades bestiga bålet i Rouen och brändes till aska, som slängdes ut i floden Seine. Inte mindre än tjugofem olika utgåvor av processen mot Jeanne D?Arc och den tjugofem år efterföljande rehabiliteringsprocessen har publicerats av olika europeiska historiker sedan J. Quieherat år 1849 för första gången offentliggjorde texten direkt från de medeltida manuskripten. En händelse lika litterärt och religiöst betydelsefull som när Tryggve Lunden på Allhems förlag för tjugo år sedan för första gången presenterade vår heliga Birgittas Uppenbarelser på svenska. Jeanne D?Arc intresset har sedan gått i vågor. Om man får tro en nyligen publicerad bibliografi av pater A. Claessens i hans bok ?Jeanne D Arc Dossiers Contemporains?, gavs under 1900-talets första decennium ut något tiotal böcker (på franska) och fram till trettiotalet ett tjugotal. På fyrtiotalet ökade intresset, förmodligen på grund av kriget, då mer än tjugo böcker kom ut bara i de fransktalande länderna. År 1949 kom i Sverige Sven Stolpes stora bok om Jeanne D?Arc, som nu också kommit ut i nytryck, en skildring av hennes tid, öde och personlighet med all den dramatiska intensitet, färg och friskhet som karakteriserar Sven Stolpe. På sextio- och sjuttiotalen har återigen intresset blossat upp. Kan det vara aktualiteten av befrielserörelser i olika länder? Två intressanta teorier har publicerats i bokform. Den ena mera dubiös: var Jeanne D?Arc i själva verket en okänd dotter till hertigen av Orleans? Med den teorin som mer än en gång dykt upp i debatten vill man försöka rationellt förklara hennes militära begåvning. Den engelska författarinnan V. Sackville-West erkänner också i sin stora bok att hon var ett militärgeni men avfärdar det som oförklarligt. Någon religiös förklaring, att t.ex. ärkeängeln Mikael skulle ha instruerat henne, vill hon naturligtvis inte tro på. Den andra teorin gäller just Jeanne D?Arcs militära begåvning. Sven Stolpe och många andra menar att Jeanne enbart fungerade som symbol för soldaterna. Hon blev den enande faktor som saknats men krigföringen sköttes av erfarna fältherrar omkring kungen. Det anser emellertid inte överste Lancesseur i sin bok ?Jeanne D?Arc chef de guerre? (Paris 1961) I förordet skriver Lancesseur som varit Högre Krigsskolans chef i Paris, att han i tjugo år varit sysselsatt med privata studier av Jeanne D?Arcs fälttåg. Som militär har han granskat varje manöver, varje order, varje framryckning och ställning. Så småningom blev hans privata intresse känt och efter påtryckningar beslöt han sig för att publicera sina resultat. Boken är försedd med ett förord av franske armschefen Poydenot. Den är spännande som en äventyrsroman. Lancesseur menar att Jeanne D?Arc i sin krigföring var tvåhundra år före sin tid. Visserligen säger både han och armschefen att Jeannes militära geni var ?ett mirakel?. I så fall ett praktiskt påtagligt mirakel. Orsaken till framgången med hennes två fälttåg (det ena kallar författaren Loirefälttåget med befrielsen av Orleans som huvudmål, det andra Oisefälttåget med kungens kröning och huvudstadens befrielse som mål) var hennes strategiska tänkande. Det 100-åriga kriget hade förts utan disciplin och utan målsättning. Kriget saknade helt strategi. Kungens kassakista var tom och kungen själv var handlingsförlamad. Jeanne uppmanade hertigarna att sälja sina tillhörigheter för att skaffa pengar och presenterade sin målsättning med befrielsekriget: att återförena det splittrande landet ? det skulle ske genom att återge landet en krönt kung ? samt att återerövra huvudstaden. Att hon bara lyckades med det ena berodde på det stora motståndet som fanns mot henne bland kungens rådsherrar. Jeanne D?Arc införde enhet i kommenderingen, diplomatisk och militär strategi, koordinering av olika armsenheter, ekonomisering av styrkorna. Som exempel på hennes sätt att använda artilleriet berättar Lancesseur att hon flyttade ner kanonerna från fästningsmurarna till marken. Med koncentrerad eldgivning på ett enda mål lyckas hon åstadkomma den bräsch i muren, som gör invasion möjlig. Som Gustav II Adolf tvåhundra år senare använde sig Jeanne D?Arc av överraskningsmomentet i drabbningar. Hon förbjuder ryttarna att bära tunga rustningar, de måste kunna röra sig lätt och snabbt vid anfall. När hon till häst inspekterar sina soldater frågar hon: Är era sporrar goda? Soldaterna förstår inte frågan och Jeanne förklarar: ?sporrarna är viktiga, vi ska nämligen jaga engelsmännen tills de är besegrade.? Hon valde att ha sin stab med sig på rörlig fot mot tidens sed. Samtliga fältherrar som stred vid hennes sida, den unge Jean D?Aulon, hertigen av Alencon, mer känd som Dunois, den äldre och erfarne krigaren La Hire och andra är fulla av beundran för hennes initiativkraft och militärstrategiska tänkande. Lancessuer jämför henne i sin bok med historiens största fältherrar som Napoleon, Karl XII, Gustav II Adolf och andra. Naturligtvis ger Lancesseur en ganska ensidig om än fascinerande bild av Jeanne D?Arc. En annan bok, nyligen utkommen på Gallimard av Henri Guillemin, känd fransk historiker, försöker på sitt sätt lösa gåtan Jeanne D?Arc. Han tecknar en livlig, mångfacetterad, möjligen något respektlös, men ändå förälskad bild av nationalhelgonet, vars religiösa förankring han dock inte tycks förstå särskilt väl. Det är emellertid svårt att helt kunna fatta Jeanne D?Arc som historisk gestalt utan att också räkna med den religiösa dimensionen. Det var ju den inre levande kontakten med ett, ja med flera, DU, som formade hennes personlighet. Gåtan Jeanne ligger gömd i hennes kärlek till Kristus och till helgonen, hennes vidöppenhet för den andliga världens oerhörda krafter, hennes totala hängivenhet till dem. De fick verka genom henne. Därför måste hon te sig gåtfull för alla som enbart ser på henne som bondflickan som blev Frankrikes fältherre, sjuttonåringen som övertygade kungen, att hon skulle kunna jaga engelsmännen ur landet. Det måste verka absurt utan hela det osynliga nätverk av andliga krafter som sattes i rörelse omkring och genom henne. Jeanne D?Arc är alltid aktuell. Den smärtsamma inlevelsen i samtidens lidande och förtryck, som Charles Psguy gestaltat i sitt drama ?Le Mystere De La Charits de Jeanne D?Arc? gör henne sällsynt levande och modern. ?Vi som ser och upplever allt detta utan att göra någonting åt det är medbrottslingar?, säger hon vid ett tillfälle till madame Gervaise. Tolkar hon inte där vad den samlade FNL rörelsen gav uttryck åt i ungdomsvärlden? Varje ny bok om Jeanne D?Arc är ytterligare en landvinning för kunskap och förståelse av hur världshistorien kan påverkas genom individens totala hängivenhet åt sitt öde eller i Jeanne D?Arcs fall kallelse. Den tidigare nämnda boken av franciskanen A. Claessens från Belgien ?Jeanne D?Arc Dossiers Contemporains? (Edition Jules Hovine, 33 Rue Longeu, 77, 3 Marquain, 280 fr. B) kommer varken med nya teorier eller sköna beskrivningar. Det är en välgörande asketisk och saklig Jeanne D?Arc bok, som historieintresserade kan ha stor nytta av. Fader Claessens har ett, nytt grepp när han samlat de samtida dokument som finns och i tidsföljd presenterar dem med en fyllig och intressant notapparat. Det fylliga registret som upptar flera hundra titlar franskspråkig litteratur om Jeanne D?Arc måste också välkomnas. Det rör sig om tre processer, varav två finns bevarade i manuskript. Den första processen ägde rum i Poitiers. Det var lärda teologer och biskopar som befann sig i exil vid universitetet i Poitiers och på uppdrag av Karl VII utfrågade den okända flickan från Domrsmy. Resultatet av de tre veckor långa förhören var enbart positivt. Troligen röjdes protokollen från Poitiers undan när Jeanne dömdes som heretiker och häxa i Rouen. Den tredje processen företogs för att rentvå Jeanne D?Arc från denna dom. Claessens har sammanställt alla hänsyftningar och citat från den första processen, så att man får en ganska god bild av vad som då skedde. Han har också gett röst åt Jeanne själv genom att ur förhören från Rouen plocka fram allt som rör hennes självbiografi. Det blir en mycket rörande och enkel berättelse i jagform så helt olika den bild av den kloke fältherren som Lancesseur målat i sin bok. Men i enkelheten ligger nyckeln till hennes personlighet menar Claessens och skriver i slutet av boken: ?Såvitt historikern kan följa Jeanne är hon i alla sammanhang samma person. Från det ögonblick då hon i Domrsmy accepterade sin mission, genom alla ritter och fälttåg, framtill domarna i Rouen möter vi samma inre eld med vilken flammorna på bålet till slut förenade sig. Ty Jeanne D?Arcs aska var höjdpunkten av hennes mission. Då hade också det skett för vilket hon var sänd: Orleans var befriat, konungen var krönt, kriget var på väg att ta slut.? Ingrid Yden-Sandgren Publicerad 1979 i nummer 6 av Signum
