Sökresultat för: ”

avlyssnings apparat säljes

Tidigare utannonserade

Snabbtelefon köpt på Clas Ohlson. Med FM-modulering för bästa ljudåtergivning. Ingen ledningsdragning behövs, ansluts direkt till vägguttaget. 230V. Kan användas för avlyssning som t.ex. barnvakt. Försedd med tre kanaler, vilket gör det möjligt att ansluta flera apparater till ett större nät. Kan placeras på bord eller vägg. Nypris 399 kr/par
Nu säljer jag min lilla goding. Du lyssna vad andra pratar om på lite avstånd, upp till 30 m. Liten enkel apparat, som vill höra vad andra pratar om, utan att vara frågvis. Ta på hörlurarna och låtsa att du lysnar på musik tex. Endast kontakt via mail.
Wahlström & Widstrand 1974, pocket, 615 sidor, mer än 500 gram. Få författare från nittonhundratalet har en så tung politisk klang som Alexander Solzjenitsyn. Tillsammans med Simone de Beauvoir, Arthur Koestler och Peter Weiss hör han till det fåtal som vänt historiens förlopp med sin litteratur. I Solzjenitsyns fall handlar det om Stalins fångläger och Sovjetregimens övergrepp. Ämnet var nytt. Ingen hade tidigare vågat berätta om det. 1970 tilldelades Solzjenitsyn Nobelpriset men kunde inte lämna landet. Det hela utvecklades till ett politiskt debacle där den svenske journalisten Stig Fredrikson smugglade ut Solzjenitsyns Nobelföreläsning och författaren själv tvingades i exil. Solzjenitsyns hårdnackade motstånd mot censur och förtryck engagerade inte bara svenska politiker och intellektuella som Olof Palme och Vilhelm Moberg ? det engagerade en hel värld. Annons: Och ändå är det med Solzjenitsyn som med Weiss och Koestler ? få läser honom i dag. Varför? Kan det vara det politiska innehållet som gör att han känns obsolet? Minnet av Sovjetstaten håller på att suddas ut och vem pratar egentligen om cancer nu för tiden? Men nej. Gulaglitteraturen blomstrar och Thomas Mann har klassikerstatus trots att tbc är utrotat i västvärlden. Kanske är det böckernas abnorma omfång och avvikande karaktär? I sanningens namn skulle ingen modern förläggare i dag ge sig på att publicera ett tusensidigt manus utan tydlig intrig. Men det är inte det som är problemet, för få författare är så lätta att komma in i och börja läsa som Solzjenistyn. Tusen sidor klämmer man på några dagar. Den reviderade nyutgåvan av ?I den första kretsen? som nu ges ut i serien Nobelklassiker är ett talande exempel. Boken, som smugglades ut ur Sovjet och publicerades på svenska 1969, utspelar sig på Marfinoanstalten ? ett av de topphemliga specialfängelser knutna till krigsindustrin som Stalin lät uppföra för politiska fångar med vetenskapliga meriter. Den nya utgåvan är 350 sidor längre än originalet men känns ändå lätt. Ämnet till trots så har den en oväntad trivselfaktor som gör att man omedelbart känner sig hemma. Det är som att öppna dörren till ett levande parallelluniversum. Det behövs inga resuméer eller pedagogiska inledningar för att fatta. Man är där direkt, efter bara några rader. När Solzjenitsyn internerades i mars 1945 styrdes anstalten av säkerhetstjänsten och sysslade med kryptering och dechiffrering. I romanen möter vi hans alter ego, matematikern Gleb Nerzjin, och en rad andra framstående vetenskapsmän och akademiker som har förflyttats från vanliga arbetsläger för att på rekordtid (och på personlig önskan av Stalin, vilket inte innebär lite) utveckla ett slags apparat som spårar telefonsamtal och artificiellt avkodar den mänskliga rösten. Förflyttningen innebär en mindre förbättring ? men många fångar är dömda på livstid och ser inget ljus i tunneln. De vet att de efter avtjänad tjänst på Marfino kommer att återvända till fånglägren igen. Romanen har, som sagt, ingen tydlig intrig utan arbetar sig meand­riskt fram genom lägerfångarnas samtal, minnen och funderingar. Häcklande porträtt av den åldrande Stalin varvas med surrelistiska skildringar av den paranoida miljön på anstalten där avlyssning, razzior och infiltrering är vardagsmat. Allt liksom insvept i en filt av litterär briljans, och här är det på sin plats att lyfta fram Hans Björkegrens fullständigt lysande översättning. Den är med sin perfekta språkdräkt ? både den fyrtio år gamla originalutgåvan och de nyöversatta partierna ? ett föredöme för yngre översättare som lätt glömmer att det är svenskan som kan vara den stora utmaningen i jobbet. När det begav sig talade man ofta om Solzjenitsyns litterära metod. Som ingen annan dokumenterade han faktiska miljöer och dialoger och ställde samman till skönlitterära berättelser. I den här nya, ocensurerade versionen av boken så har politiskt känsliga passager som författaren själv strukit återinförts. Solzjenitsyns exhustru och gamla medfångar har läst och hjälpt till att skapa ännu mer autentiska dialoger. Ändå tänker jag ständigt att det känns mer som litteratur än verklighet. Jämför man med en författare som Steve Sem-Sandberg som skriver fiktion utifrån verkliga händelser så känns ?Theres? mer ?verklig? än ?I den första kretsen?. Det är underligt. Men tillbaka till huvudspåret. Varför är Solzjenistyn den Nobelpristagare som snabbare än andra gått upp som en sol och ner som en pannkaka? Stig Fredrikson förklarar det bra i sin senaste bok ?Daterat Moskva?. ?Hur gick hans tänkande ihop?, frågar han sig och erkänner att det dröjde lång tid innan han förstod att Solzjenitsyn var en brinnande nationalist som hatade västlig kapitalism och demokrati. Fredrikson var inte ensam om den senkomna insikten. Solzjenitsyns brittiske biograf Michael Scammell berättar om när den store ryssen 1978 höll en föreläsning för 22?000 hängivna beundrare på Harvard. Ämnet var Västerlandets förfall och de liberala demokratiernas excesser. Alltmer förbryllad insåg publiken att mannen vars liv varit en enda lång enmanskamp mot Stalin faktiskt hatade moderniteten ? ja, mer än så, han svingade svärdet hela vägen tillbaka till upplysningen och höll i stället fram feodalstyret som gott exempel. Solzjenitsyn ville ha centralstyrning från Kreml, återupprättad monarki och ökad makt för den ortodoxa kyrkan. Och där någonstans, på Harvard 1978, började den ryske Nobelpristagarens stjärna dala. Alexander Solzjenitsyn dog förrförra året. Han var då åttionio år gammal och mer reaktionär än någonsin. Han hade bott i sitt hemland sedan 1994 och fått pris av Putin, som hyllade honom som en andlig auktoritet (kärleken var ömsesidig). Den kinesiske poeten i exil Ha Jian skriver i en intressant essä om Solzjenitsyns ålderdom. Han menar att det var exilen snarare än politiken som dränerade författarskapet. Trots att Solzjenitsyn skrev tvångsmässigt i tolv till fjorton timmar om dagen alla dagar i veckan under de arton åren han tillbringade i exil i Vermont, USA (samt efter hemkomsten till Ryssland) så skapade han inget av litterärt värde. I exilen isolerade han sig, försjönk i nostalgi och gav sig själv rollen som Rysslands enda, sanna röst. Perspektivet snävade in, och det enda som slutligen återstod var fantasin om det gamla hemlandet. Ännu i dag är de flesta överens om att det är de tre stora Sovjetromanerna ? ?Gulagarkipelagen?, ?Cancerkliniken? och ?I den första kretsen? ? som gäller. Var kom gnistan ifrån den gången? Hur kan någon som suttit inspärrad och genomgått ett sådant lidande skriva så fruktansvärt bra ? och inte minst, så lättsamt? Solzjenistyn är oerhört intressant både som människa och som författare, och av den anledningen tror jag att han kommer att återupptäckas med tiden. Jämförelsen med den ärkereaktionäre och i efterhand förlåtne Dostojevskij är dessutom kuslig. Bägges helt unika porträtteringsförmåga och spöklika begåvning att se in i människans inre vittnar lika mycket om den mänskliga rasens aparta beteende som om fånglägren de satt i. Utan att på något sätt förminska Sovjetterrorns omfång kanske det är så att tiden är mogen för att börja ta Solzjenitsyn för det han egentligen är: en av nittonhundratalets verkligt stora romanförfattare. Gabriella Håkansson litteratur@dn.se
Världens minsta gsm bugg som man ringer upp när man vill avlyssna. Ofta kan det vara ännu viktigare att höra vad som sägs, och i vissa fall så vet man vad som försigår bara man hör. I dessa tillfällen är det här en helt utmärkt produkt. Den tyska militären använder sig i dagsläget av samma avlyssningsteknologi. Jag har två st som ska säljas för att jag ska resa. En av marknadens bösta gsm buggar med CE certifiering. Köp gsm buggen idag och påbörja avlyssningen. Ni kanske ska ut men vill ha koll på ifall er barnvakt sköter sig? Er lilla bebis kanske sover i sin lilla säng och ni är nere och kollar tv. Lägg den här apparaten bredvid ert barn och ring upp den för att börja avlyssna! Lätt som en plätt. Den osäkra installerar den i rummet när den är på semester för att se om sambon är fullt ärlig? Än en gång är möjligheterna oändliga och det är bara du (och lagen) som sätter gränserna! Spela in samtal När ni ringer upp buggen och hör något intressant så är det bara att börja spela in det på er mobiltelefon. Över 95% av dagens mobiltelefoner har möjlighet för samtalsinspelning. För iPhone & Android finns det appar som möjliggör den här funktionen. Om en bild säger mer än tusen ord, vad säger då ett helt samtal? =) Bra ljudkvalitet Den här avlyssningesbuggen har en jättebra ljudupptagningsförmåga med superbra ljudkvalitet. Enkel att gömma Då gsm buggen är marknadens minsta så är den superenkel att gömma. Den ger inte ifrån sig några ljud eller något sådant, vilket gör det enklare att gömma den diskreta lilla avlyssningsljudbuggen. Lång batteritid Upp till 5 dagars standby med cirka 2 timmars samtaltid. Världens minsta gsm bugg LIten & Diskret
GPS Tracker m GSM som sändare. Större och vattentät modell m magnet. Kablage och antenner ingår. Pris 1500kr (Simkort ingår ej) 2 st GPS Tracker m GSM som sändare. Mellanmodell utan magnet. Ska monteras. Kablage och antenner ingår. Pris 600kr / st (Simkort ingår ej) Mindre GPS Tracker m GSM som sändare. 3 st något olika men m samma funktion. Endast apparat (Simkort ingår ej) Pris 400kr / st GPS USB för användning i PC. Pris 100kr Kräver mjukvara. Ingår ej. GSM Avlyssning. Liten modell Du ringer den för att lyssna, alt vid inställning ringer den upp vid detek ljud. Pris: 300kr / st (Simkort ingår ej) Frakt tillkommer