Sökresultat för: ”

anders finn konstnär säljes

Tidigare utannonserade

Bokförlaget Arena AB. Häftad, 2007. 127 s. 495 g. Maja Spasova har sedan mitten av 80-talet varit en av de svenska konstnärer som haft sin tydligaste hemvist i en centraleuropeisk tradition och hennes konsthistoriska rötter kan man finna både i konceptkonsten och i de performativa konstarterna. I hennes tappning blir emellertid dessa genrer utgångspunkter för en kollektiv process som tar det offentliga rummet i besittning. Denna handling kan man tolka som en kritik mot de traditionella konstinstitutionerna, men också som ett aktivt ställningstagande mot de kommersiella krafter som bit för bit beskär vårt gemensamma offentliga livsutrymme. I sin konst lägger hon stor vikt vid begrepp som sanning och uppriktighet, och hon använder sig ofta av publikens fysiska eller mentala närvaro i sina projekt. Boken är rikligt illustrerad och med texter av Niclas Östlind, Anders Olofsson och Beate Sydhoff.
Wahlström & Widstrand 2009. Inbunden med skyddsomslag, 257 sidor. Gallrad biblioteksbok i nära nyskick, förutom biblioteksetiketter. Han har lätt för orden. Språkörat är känsligt, tränat av årtionden framför det tysta vita pappret som senare bytts mot den blanka och stumma skärmen. Sällan skär sig orden i hans klara - och ofta vackra - stil. Därtill är Per Wästbergs produktivitet exemplariskt hög. Nyligen kom romanen "Anders Sparrmans resa", de två memoarvolymerna "De hemliga rummen" och "Vägarna till Afrika", dessförinnan en tjock biografi över Axel Hirsch. Kvantiteten drabbar inte kvaliteten. Tvärtom. Jag skulle vilja påstå att "De hemliga rummen" är det bästa Per Wästberg någonsin skrivit trots alla böcker han gett ut sedan han 1949 debuterade som sextonåring med den brådmogna romanen "Pojke med såpbubblor". Per Wästberg har hunnit bli sjuttiosex år och sitter sedan 1997 i Svenska Akademien på stol nummer 12, där en gång Elis Schröderheim, Bernhard von Beskow och den ålderstigne vännen Bo Bergman varit hans företrädare. Nu kommer Per Wästberg med volymen "Nya lovtal" som är att se som en fortsättning på "Lovtal" som utkom för tretton år sedan. Lovtal är - det säger sig själv - en vansklig genre. August Strindbergs "falsk som ett festtal" svävar mörkt och hotfullt över de lovord som riskerar slå över i panegyrik. Men det är bara att konstatera: Per Wästberg behärskar konsten intill fulländning; att hylla och framhålla ett författarskaps förtjänster utan att förfalla till ljum inställsamhet eller svullna överord. Det finns en elegant pregnans i Wästbergs sätt att teckna de inre konturerna i skiftande författarlandskap som påminner om de stora litteraturhistorikerna Henrik Schück och Fredrik Böök. Till synes obesvärat orienterar sig Per Wästberg i Christine Falkenlands utsatthet, Anders Paulruds övergivenhet och Per Hallströms kvävda trauman eller Lars Gustafssons förening av bländande lekfullhet och förstenad fasa. Festtalen förvandlas till levande essäer. Wästberg är inkännande, har lätt att finna bäringen även hos författare som kan framstå som mer främmande för hans egen personlighet. I många avseenden uppträder han i "Nya lovtal" i rollen som den ideale läsaren. Han ser och tolkar den skrivandes intentioner, blottlägger bärande och dolda drivkrafter. Samtidigt handlar det i hög utsträckning om Per Wästbergs stil. Hans språk äger en lyster som få kan tävla med. Han förenar analytisk klarhet med poetisk känslighet, elastisk följsamhet med svalkande distans. Essän om Adam Zagajewski avrundas på följande drabbande sätt: "Det ges en blåsig tystnad som inte fastnar i grenverket. Kärleken finns där, som en häftklammer i en tjock bunt papper. Själen blir synlig som en doft, en sol vid midnatt. En panflöjt oroar ödets schackdrag. Passion och klarhet är inte längre några motsatser." Det finns något otidsenligt, men samtidigt sympatiskt, över Per Wästbergs sätt att presentera - och hylla - de författare (och några konstnärer) som fallit på hans lott i samband med utdelandet av Nobelpriset, Övralidpriset, Tranströmerpriset, Bernspriset och Wahlström & Widstrands Wästbergpris. Stora namn som J. M. Coetzee, Harold Pinter och Doris Lessing kan säkert locka läsare till den nya boken. Men de mest levande av lovtalen hyllar och skildrar svenska författare. När Per Wästberg skriver om Carl-Henning Wijkmark och dennes kritik av det svenska systemet och dess brist på demokratiska rättstraditioner, ett korporativistiskt konglomerat med starka makthaveristiska tendenser, då är han som mest träffsäker och intresseväckande. Och jag delar till fullo Per Wästbergs värdering när han säger att romanen "Dressinen" från 1983 är "mästerverket" i Wijkmarks produktion. "Han förblir undrande och kritisk", sammanfattar Wästberg, "till den farliga oskuldens och de halvmedvetna förträngningarnas Sverige. Han önskar sig ett hem 'befriat från den trygghet som bedövar sinnena'." Även Gunnar Hardings fascinerande och gäckande poesi och betydelsefulla gärning som översättare och suverän presentatör av den engelska romantikens udda gestalter ringar Per Wästberg in med den elegans som utgör hans egenart. Det är sordinerat och träffsäkert, vackert och - ändå - djupt oroande. "Poesin handlar om de ögonblick då allting stämmer; de är inte vanliga." Per Wästberg är en utmärkt ciceron, slå gärna följe med honom och möt en skrivande människa som kämpar för den levande litteraturen och mot den minnesförlust som griper omkring sig i den sargade tid som är vår samtid. Crister Enander Från tidningen kulturen
Concret | Utg. 2012. Ej o.u. | Förlagsband. | 64 s. | 9789163706523 | Denna bok är förlagsny. --- Mer info: Ingen – jag säger ingen! – kan förhålla sig likgiltig till en inbunden samling av Mats Anderssons bildkonst. Frågor väcks: Är det här fotografi? Vad föreställer det? Vad menar fotografen? Och så – efter ett tag – faller underbara bitar på plats. Istället väcks minnen till liv: »Ja, nu ser jag...«. För egen del serveras jag den där upplevelsen jag önskar man erhöll varje gång vid besök på ett galleri, på en konsert, eller öppnandet av en ny bok: Känslan av »berörd förflyttelse«. Än är det minnet av ett hjärtdunkande närmöte med en ivägbrakande älg, som återkallas från skogsstigens första stapplande ensamhetssteg. Än är det essensernas tunga myckenhet i kvällen, vid barndomens mandelblomsäng... – Är det kanske just därför!? Just på grund av att konstnären visar oss »känslan« av ett älgmöte; istället för ännu ett fotografiskt avbildat djurporträtt? Berör vår fantasi så att vi verkligen kan urskilja sagobokens skogstroll? Framkallar inom oss doftminnena från barfotaängen; där rådjuren betar i bakgrunden? – Är det därför Mats Anderssons bilder skänker oss glädjen att plötsligt finna oss lyckligt försjunkna i vår inre tidskapsel? Jag tror det. Och jag mottar tacksamt upplevelsen av – Berörd förflyttelse. Anders Geidemark | Obs: Denna bok har vi på ett separat lager, räkna med ytterligare dagar i leveranstid. Se villkoren nedan. | LEVERANS: Denna bok har vi på separat lager. Vi strävar efter att kunna skicka den inom 5-6 vardagar.
Nossebro, Rydins Tryckeri AB, 2008. Stor 8:o. 263 s. Rikt illustrerad. Förlagets illustrerade laminatband. Nyskick. Ur Lars Kvarnemo’s boksamling. Innehåll: Författare; Förord; Västergötland i konsten (Inledning, av Benny Jacobssson; Arkeologi i konsten, av Karin Rex Svenssson; Resande i Västergötland med skissblocket i bagaget, av Bengt Östmark; Konstnärer vid Göta älv under romantiken, av Christian Aarsrud; Konst och konstliv i Borås och Sjuhäradsbygden, av Jan Thorsten Ahstrand; 1600-talskartornas Västergötland, av Pia Nilsson; Från slott till jordbod - västgötska byggnader i konsten, av Eva Björkman; Var är vattnet? Ett försök att finna de stora vattnens skildrare, av Kerstin Hallin; På spaning efter ett skaraborgskt 1900-tal i konsten, av Stefan Hammenbeck; Industrilandskapet i konsten, av Lars Bergström; ‘De egendomliga platåliknande bergens landskap’ - prins Eugen och Västergötland, av Ulla Andersson; Vyer från Västergötlands städer; Aktuellt antikvariskt (Hällristningen på stranden, av Peter Jankavs; Ett landmärke vid älven - spår efter järnåldersbebyggelse i Nol, av Johanna Lega; Linjer genom landskapet - E20 och Rv 49, av Anders Berglund; Resealtaret från Varnhem, av Maria Vretemark; Kyrkan i Varnhem - en kunglig gravkyrka?, av Carl Löfving; Arkeologiska undersökningar av Härlunda ödekyrkoplats, av Catharina Axelsson; Glöm kungsgården!, av Anders Berglund; Mordbrand avslöjar Ledsjö kyrkas medeltidshistoria, av Ragnar Sigsjö; ‘Projekt glashytta’, av Anna Ihr; Att laga ett lerhus, av Ulf Larsson; Kyrkogården - en historiens spegel och en viktig del av kulturarvet, av Erik Holmström; Villa Göthas återerövrade heder, av Ingrid Sporre; Industri- ochh maritimhistorisk verksamhet i Västarvet, av Bosse Lagerqvist; Hjulångaren Eric Nordevall II håller liv i bruket, av Patrik Zimonyi; Samsök, databaser och samlingarna, av Jenny Axelsson).